April har varit full fart på Athletic….Rising star tävling, Privatlektioner , nya dräkter , workshop och massvis med träning inför SM.

 

Vi har legat efter i team building och då är det extra härligt att se att hur hårt klister det är mellan dansarna och hur dem värdesätter lagandan.

 

Rising star tävling i Hallsberg där några gjorde sin allra första tävling och några sin andra. Fullt med pirr i magen som blir så mycket lättare att hantera med alla danskompisar i ryggen.

Dea

 

 

 

 

 

Selma Engla

 

Bella

 

 

 

 

 

 

Agnes Nora

 

 

 

 

 

 

 

 

Alma Selma Bella & Dea

 

 

 

 

 

 

 

 

Myra

 

 

 

 

Clara

 

 

 

 

 

 

Elin

 

 

 

 

 

 

 

Andrea Nina

 

 

 

 

 

 

Tuva-Lee
Rebecca
Antonia Wilma
Tyra Alice
My

 

Andrea Amanda Nellie Isabella
LinnLoella

 

 

 

 

 

 

 

Disa , Isabella, Amanda & Linn

 

 

 

 

 

 

 

Mats & Ulrika Andrea

 

 

 

 

 

 

Nina

 

 

 

 

 

Selma

 

 

Wilma

 

 

 

 

 

Loella Emma 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alice & Emma

 

 

 

 

Tyra & Loella

 

 

 

 

 

 

 

Bella & Selma

 

 

 

 

Elin & Dea

 

 

 

 

 

 

Olivia & Rebecca

 

 

 

 

 

 

Emilia & Agnes Semifinaler , finaler och en hel drös med medaljer. Alla dansarna gjorde ett super duper jobb under alla timmarna. Men största vinsten denna tävling var att se alla kramar. Särskilt när Angelina inte var på plats så var det extra härligt att se hur alla stöttade varandra. VINST på så många sätt.

 

Hem och fortsätta träna och finslipa till SM.

 

 

Workshop med Niklas Arleryd

 

 

Denna veckan har vi haft epidemi med halsfluss…smittar ju som bara den och mardrömmen att bli sjuk och inte kunna tävla SM. Så det har varit tunt med dansare onsdag och torsdag.  På lördag kör vi SM uppladdning sen ska vi vila fram till onsdag.

Nästa vecka är dansskolan stängd pga SM veckan.

Får vi bara bli av med baskilusker så är vi så taggade för SM vecka…. Självklart kommer ni få följa oss där….

 

Athletic Dance… as a lifestyle.

Challenger tävling

Hip hop och disco dunk som fick taket att lyfta och hjärtat att klappa i takt…

Först ut hiphop 

Hiphop för oss är personligt och kommer i många olika stilar och varianter…inte lika trend påverkat som discon utan musikaliteten är alltid det som väger tyngst för oss oavsett du har korr el freestylar. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Linnea

Selma 

 

Tilde  Bella

 

Nora Sofia  

 

Alma

 

 

Selma

 

 

Bella

Ella Selma Sofia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matilda Alma

När man befinner sig i dunket i så många timmar hittar man ibland en lugn plats i själv och försvinner lite i sina egna tankar… man lär sig stänga ute dunket å ljuset i stunder..ett litet sätt att pausa och å få energin att hålla hela vägen….

Mitt i en av mina små pauser funderade jag ( Angelina)  lite på hur discon präglas på trender och hur det ibland kan göra att dansarna blir svåra att bedöma…

(Märk att det är min fundering och för hur jag vill träna mina dansare)

Dansriktning som alltid varit roterande runt har gått över till att jaga domare och det springs sick sack över golvet. Det ökar skaderisk och många dansare krockar 

Splitthopp som utvecklats till ett tilthopp som utgörs helt tekniskt fel. Dansarna klarar inte av splitthoppen och gör ett halvdant försök till tilthopp. Jag är helt säker på att tränarna tjatar sönder sig om hur hoppen ska vara. Mina dansare gör samma sak. Dem har kunnat splitthopp men kan inte längre…varför?  Trenderna…tilthopp är inne i discon nu.. det är det som ser och matas med varje tävling. Discon skapar trender som alla tar efter och gör. Alla discodansare vill göra det man gör i de högre klasserna…dem tänker inte på skillnaderna på träningstid. Vi ser superstar och champion koreografier även i de lägre klasserna.  Detta påverkar att dem tappar snabbhet och gör väldigt många tekniska fel… Hur ska en domare bedöma ? Det är inte att dem missar något utan måste göra så kluriga val i bedömningen. Ska man välja den som har farten och snabbheten men gör dåliga hopp el ska jag ta den som dansar i takt men är ”slö” pga helt fel koreografi för sin klass ( disco karaktären försvinner)  Så trenderna som går nu har i min smak gjort discon saktare och med sämre teknik.  Att bedömningarna är splittrade är inte pga att domarna inte kan se bra dans…det blir bara så otroligt svårt att bedöma. Mina dansare har fått förmaning nu att träna tekniken i hoppen och rätta till slarvet. Annars kommer jag att plocka bort splitthoppen och vi börjar om från början. Inte uppskattat såklart men ett måste enligt mig. En domare tittar inte på vad du gör utan hur du gör det…. Så till alla dansare. Var ärliga mot er själva vart ni är och vad du klarar. Vill du ta in nya trender i din dans be din tränare om hjälp så du får det tekniskt rätt. Håll dig till att rotera runt ….jag lovar att du kommer se mindre slarvig ut och att du kommer bli mer rättvist bedömd. 

Annars tycker jag det är kul med trender och är glad att det charmiga / showiga börjar komma tillbaka. 

 

Elin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tilde

 

Mats

Engla

Förutom egna små pauser passade vi på att lapa lite sol i lunchpausen och bara hänga med varandra…Så vi hade ny energi till eftermiddagen och kunde dansa oss till finaler. En drös semifinaler och 2 brons och 1 silver ….WIHOO

Vi gillar att vara tillsammans och Athletics trend i vår är fart och hoppteknik. 

 

Nora & Matilda  Bella & Selma

 

 

 

Linnea & Tilde Ella & Alma

 

 

 

 

Athletic Dance ….as a lifestyle.

 

 

Master tävling i Göteborg – the best of the best.

Eliten samlas under ett tak…Det är kraft och hög energi som skapar ett enormt kraftfält, nästan så man känner elektrisk stöt när man kommer in på arenan.

 

 

 

Dansarna har preppat och slipat sin träning för att verkligen kunna ge allt på en rankinggrundad tävling….chansen finns ju att kunna ranka sig till EM och VM. Det är inte alltid målet men alla kan känna pirr i magen av att ett äventyr kan vänta runt hörnet.  Hur gärna man vill fokusera på att ha kul och njuta så är det självklart att rankingen gör dansarna lite mer nervösa och såklart lite extra taggade.
Leia & Ella

Sanna & Najimi
Maja & Amanda

Sofia & Aili

 

 

 

 

 

 

 

Hur tränar man och hur klarar man leverera med så mycket pirr i magen som det ändå är på en master tävling?

Vi kan vara helt ärliga med att allt är inte en dans på rosor….det är mycket känslor i omlopp som behöver hanteras. Att vara dansare på elit nivå bildar också en stark relation mellan dansare och tränare. Som i alla förhållande så biter man ihop, jämkar och försöker undvika onödiga konflikter.  Vilket också kan kan leda till att bägaren rinner över.

På Athletic har vi väldigt starka band till varandra och för varje dansare har man minst två föräldrar som det är starka band till också.  Vi är en familj!

Tycka likadant i en familj? Ne inte alltid det lättaste!!! Å ja ibland blir även dansare och tränare arga på varandra…precis som i vilken familj som helst.

Tränaren lägger all kraft och många vakna nätter på hur man kan hjälpa dansarna framåt, stötta och minska prestationsångest, lägga om träning för optimal vila bal, bla, bla….

Dansarna lägger all energi på träning och det som dem tror förväntas av dem. Dem ger allt….

 

Om alla gör sitt bästa…hur kan man då bli arga på varandra?

Kommunikation!!!  Ibland glöms det bort att faktiskt prata med varandra…man köttar så hårt det som man tror är bäst och rätt för varandra.  Sen när det blir fel så tar energin stopp och man blir enormt besviken på varandra.

Detta hände oss innan tävlingen och vi samlades för att försöka reda ut vart vi gjorde fel.  Att få rensa luften , visa hur besviken man är och faktiskt våga och låta släppa fram tårarna om man är ledsen. Det är inte bara tömmande utan också en enorm plats för trygghet och ny utveckling.

Man måste våga visa att man inte är felfri och livet är inte ett instagram konto med filter, glitter och pokaler jämt.  På Athletic har vi enormt kul men vi är absolut inte felfria…vi är ärliga mot varandra och med det kommer även livet så som det är.

Med helt ny frisk luft under vingarna kunde vi göra en helt otrolig tävling!!!! Final på final final….. i toppskiktet hela tävlingen!!!  Kramarna kändes ännu bättre och tryggheten ännu starkare i varandra. Det var verkligen kiss and make up <3

 

2 4e platser

1 5.e plats

semifinaler

1 brons i hiphop

Master tjejer på alla sätt.
Linnea Agnes   Nora 

 

Dans är en passionerad sport på alla sätt….. det är enormt mycket känslor på väldigt många individer. Glöm inte bort att prata med varandra…. inte sms el chatt..utan verkligen prata med varandra. Ända sättet att hålla all passion i styr och förstå varandra. Det man inte förstår gör en arg…. så nu vet vi…vi måste förstå….varandra och passionen!

Älskade passionerade familj!

 

 

 

Athletic Dance…….. as a lifestyle

 

 

 

Fokus låg helt på att låta våra nya tjejer dansa i sig på tävlingsarena och andas in tävlingsluften.

En jättebra chans för danslaget att pincha sig och starka teamet. Även att de ligger på olika nivåer och har olika rutin för tävling  så blev det ett super duper lag!

10 guld 5 silver 5 brons / 30 finalplatser….. WOW!!!  Helt fantastiska tjejer som stöttar varandra och är så otroligt glada för varandras skull.

Dem rutinerade tävlingsdansarna gick all in för att stötta..allt från hår, tävlingssystem, uppvärmning, hålla nerver i schack , nåla nummerlappar och göra high five i startlinjerna. Dem stöttade så mycket att dem hann knappt med att fokusera på sitt eget….

 

Andrea , Matilda & ClaraA

 

 

 

 

 

 

 

Leia & Angie fixar discofrillor Tilde & Ella

 

Rebecca & My

 

Angelina

Ella  Alma & Agnes Alma

 

Kramas

 

 

 

 

 

 

 

Athletic hade en dansare i yngsta tävlingsklassen minikids…. Wilma 6 år.

Wilma rider häst på de stora tjejerna , går in och gör sin grej på tävlingsgolvet, äter korv och startar klappleken med sina danskompisar. Precis så det ska vara…roligt och kravlöst. Wilma är en påminnelse för oss alla att du ska tävla på dina villkor och göra det för att det är kul.  Alla blir lite extra glada och det smittar dansglädje till alla.

Wilma

 

Meja & Wilma

 

Nora & Matilda

 

 

 

 

 

Sofia & Leia

Olivia & Rebecca

 

 

 

 

Alma & Ella

 

 

 

 

 

Selma

 

 

 

 

 

 

 

Jag ( Angelina) var noga med att de dansare som gör sin tredje el första tävling måste ge det tid och inte sätta egna mål som prispallen. Det krävs träning även för att bli bra på att tävla! Först måste man prova och se att man har psyke för att tävla… med det menar vi att klara av tävlingsmiljön och inte knäckas av att man inte går till final.  Athletic står för delaktighet, trygghet och säkerhet.

Vi lägger stor vikt vid att det ska vara sund träning och tävling. Tävlingsskalle är bra men dansare måste lära sig när och hur den ska användas. Står den på hela tiden är risken för att knäckas stor. Din inställning lägger grund för hela stämningen.

Jag har ett lupp öga hela tiden och registrerar om dansarna har kul och njuter av sin dag. Det är deras dag och den ska man njuta av.

 

Dea & Elin

 

 

Tävlingsarrangörerna Knut Säborgs dansskola och SDL, s sekretariat och domare skapade fantastisk stämning och fick igång ett storslaget publikstöd.

 

 

 

 

 

 

 

 

Emilia & Agnes 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

High fives

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lunch

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Loopar stämningen på läktaren 😉

 

 

Amanda & Nellie

 

 

 

Tävlingsarrangörerna Knut Säborgs dansskola och SDL, s sekretariat och domare skapade fantastisk stämning och fick igång ett storslaget publikstöd.

 

Klara & Andrea

 

 

 

 

 

Moa

 

 

 

 

 

 

Isabella Linn Disa

 

 

 

 

 

 

 

Sara

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi är aldrig en dansare! vi är ett lag!   Utan att känna varandra jättebra så skapade Athletics tjejer ett fantastiskt lag och dem lyckades IGEN!!!!  Starkaste nyckeln  även denna gång var stämningen…Stämningen som tjejerna skapar och smittar av sig på alla med glädje.

 

 

Athletic Dance….as a lifestyle!

Challenger tävling i Västerås…. 12h tävling i latin och disco.

ca 700 dansare

över 1040 starter

Athletic Hade 16 st dansare på plats. = 40 pallplatser  21 GULD 12 SILVER 7 BRONS.

Hur sammanfattar man det och hur försöker man förklara…finns det ord?

 

Bella

 

 

 

 

 

 

 

 

Nora

 

 

Tilde
 Agnes

 

 

 

 

 

 

 

 

Ella

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Engla Alma

 

 

 

Matilda m sin stylist Karin

 

 

 

 

 

Amanda

 

 

 

 

 

 

Najimi

 

 

Kramkalas
Spänning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Selma

 

 

 

Kramkalas, spänning, team, vänner , glädje, uthållighet, pannben, utstrålning , hårspray, svett, enorm trötthet, känslomässig berg å dalbana,  passion…. det är så många ord som skulle passa in och som vi så många gånger upprepat….

Det är inte alltid en saga…det är så hårt slit och också motgångar…det spelar ingen roll hur el om vi åker hem med en buckla el ett släp med bucklor…Vi har kul och gör alltid vårt bästa…vi tar inget för givet. Mitt i allt detta blir vi ibland överrumplade. Det är magiskt att få se dansarna bli så överraskade och otroligt glada…. glada tillsammans och för varandra. Övertrötta skrattar dem så dem gråter och längtar efter att få gå och träna igen. Träna igen för att dem älskar det, för att åka till nästa tävling m fjärilar i magen och vem vet kanske någongång få uppleva ett pokalregn igen – tillsammans.

ibland behöver man bara vara med för att få känna det vi känner…

Vi hittar ingen bra sammanställning…. så vi citerar Nalle phu

 

How do you spell love?  – piglet

You don’t spell it

you feel it! – phoo

 

Athletic Dance…..as a lifestyle!

 

 

 

I helgen bar det av till sthlm… det är det bästa som finns att få dela alla helger med detta gäng. Dansare som föräldrar.  Det är få förunnat att få ha ett yrke som bjuder på så mycket äventyr, passion, glädje känslor och skratt….ibland får man nypa sig å bara suga in atmosfären för en stund.

Man får hålla sig till en stund för man behöver vara coach också och med det kommer att våga vara obekvämt ärlig många gånger.  Denna tävling behövde tränaren också vara obekvämt ärlig mot sig själv…..

Vi tävlade i disciplinerna Engelsk freestyle, slow och hiphop.

Nya tävlingsstilar som är väldigt stora utomlands och tävlats i Sverige i ca1 år. Dansstilar vi helt ärligt inte lagt 100% på och gjort ett fåtal tävlingar i, 3 st för att vara exakt.

Som alltid delas det ut målsättning till dansarna som man vill ha fokuset på… All träning förra terminen och  denna terminen har varit fokus på teknik..massvis med teknik. Som tränare var inte inte final el medaljer i sikte….jag ville se teknik och bra sådan….Dessa dansstilar bekänner färg på en dansares teknik.

Ibland är pallplatser och medaljer en bra boost när man har en tränare sur som citron.

 

 

Tekniken blev platt fall…det var pannkaka. Piruetter gick åt fel håll , dåliga landningar, inga öppna höfter i preppar in till kickar , ingen balans och stappligt. Fotpositioner som krattor, överkroppar som svinglade lite hit å dit. Plus att några dansare improviserade så mycket och med väldigt avancerade teknik moment…tränaren stod med ilningar och andan i halsen att något skulle gå sönder.  HUR KUNDE DET BLI SÅHÄR???!!!!

 

Jo det är ganska enkelt….. om tränaren tar och vattenkammar sig själv lite grann så är det rätt tydligt!

Det är en blandning av misstag från både dansare och tränare…

Träningarna har inte varit fokus på koreografier. Dansarna har heller inte lagt sin friträning på att träna korr, detta gjordes nog sista veckan i all hast. Dansare som ångrat sig i sista minuten och vill tävla i dessa dansstilar i alla fall, på det en tränare som tänjt på gränserna och sagt ja.  Så en stor osäkerhet resulterade i dålig teknik.  Såklart!  Om man inte är säker på vad man ska göra är det inte jätte lätt att hålla tekniken. Särskilt inte i 155- 165bpm.

Ibland blir man hemmablind och tror sig att dansarna tar eget ansvar över att öva sin koreografi…. Det gör dem om tränaren sagt det. Så vi får göra om och göra rätt!

Vi kommer aldrig mer vara såhär oförberedda…. men vet ni vad… trots dessa tabbar så var alla i finalerna. Vi kammade hem 12 pokaler på 16 dansare…. 3 guld 5 silver 4 brons.  Jag är glad att dansarna fick avsluta med en bra känsla…Dem är ju otroliga ändå till att kunna prestera trots stor osäkerhet.  Ja jag är blödig när det kommer till mina dansare… jag kan vara stenhård men det är med dem man älskar som man kan bekänna färg.

 

 

 

 

 

 

Athletic Dance…….. as a lifestyle

Hela sportlovs veckan har dansarna levt och andats dans.  Många timmars träning , blödande fötter , dansvärk , sovit i kollektiv och pysslat om varandra….Hela veckan hade vi Niklas Arleryd / Sverige och Just Berger / Tyskland  hos oss. Dansarna drillades tills det inte fanns en droppe av energi kvar… 
 Sista timmarna på lägerveckan gick till att Repa.  Japp , det vara dags för showtime!!!!

Hela torsdagen var det Genrep och på kvällen föreställning.

Vi vet hur trötta dansarna var och att dem fixade att göra en så otrolig show….man blir tårögd av stolthet.

 

 

Fredag – Dags att åka till Tävling!!!  Tror många av dansarna sov gott i bilarna på väg till Norrköping.

Några av dansarna hade show igen på RON.. så dem fick stanna hemma för att jobba på scenen en kväll till. Rep å gig

 

Lördag 06.00 ringer alarmet och dags att påbörja förtrollningen.

9.00 Börjar uppvärmning

10.00 Startar tävlingen

Dansarna tävlade i Latin, Disco och hiphop… Dem är så fantastiska dansare och så breda i alla dansstilarna. Dem älskar verkligen dans!

Åh vilken tävling det blev!!!!

16 dansare med såriga fötter och slitna kroppar kammade hem 22 pokaler!!! 5 Guld 5 Silver 3 Bronze och 9 finalplatser!!!   Hur dem lyckas?!  Det är otroligt dedikerade barn och ungdomar. Dem lägger all sin vakna tid i dansstudion. Dem får göra det dem älskar tillsammans med dem som förstår och delar känslan, passionen. Ingen vanlig dödlig skulle någonsin förstå 😉 
       

Så Athletics sportlovs vecka var verkligen att få leva danslivet fullt ut.  Inte en hållande vardag under tiden man pluggar men så viktigt att få prova på, smaka lite på blodsmaken….att kämpa så hårt stärker teamet i massvis. Dem behöver varandras boost, kramar och förståelse. När man sliter så hårt är gråten på väg ett flertal gånger för att man är så slut.  Lycklig men slut som artist…Då är det underbart med den där kramen el det där skämtet som får en att glömma ömheten i kroppen för ett tag.

Å det som är en dansares medicin….berömmelsen!!! Tack alla ni som stöttar och berömmer dansarna. Vi är riktigt glada och stolta över det supportergäng vi har på hemmaplan!  Ballt!

 

Med härlig sol idag så är vi laddade för ny träningsvecka….

 

Athletic Dance….. As a lifestyle

 

 

 

 

 

 

 

 

Challenger tävling

Älskar tävlingar där det blandas massor av dansstilar!!!

Swedish dance league med över 3000 dansare i sitt stall har kastat upp sitt tävlingssystem i luften och fångat go bitarna på vägen ner.

Efter över 50 år så har vår styrelse gjort en sådan uppfriskande ändring som verkligen gjort ett lyft för hela danssverige.

Med det nya tävlingssystemet har dem lyckats följa den utveckling som faktiskt råder inom  humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning inom idrott, kön och genus.

Vår styrelse vågade spränga gränser!

Modigt, galet men framförallt professionellt!!!

Som med alla nya system och förändringar följer barnsjukdomar såklart och något vi alla måste hjälpas åt att ta ansvar över och skapa ett gemensamt immunförsvar.

Men dem vågade och dem gjorde det!!!

Nu är dans och danstävling det de SKA vara – Glädje och gemenskap.

Nya tävlinssystemet ger dansaren möjlighet att vara precis den dansare man vill bli/ vara och vidareutvecklas i.

Normerna , grupperingar och framförallt rädslan för det som är nytt suddas ut.

Det är härligt att se hur respekt för de olika dansstilarna växer fram hos dansarna och framförallt längtan av att lära sig mer och prova nytt. Dansarna ser att det inte finns en åldersetikett på tävlingsdans …bara nya möjligheter. Vi är ju ”born to do this ” så varför behöva sluta 🙂

Förutom en härlig tävling så gick det jabbadabbadooo bra för oss!

Tjejerna som är våra nycklar till framgång….Alltid där att heja och puscha med kramar. Visar ALLA att dem inte behöver komma först i mål utan dem älskar att dansa och ha gemenskapen. Dem har KUL!  För dessa tjejer var det lika roligt som vilken tävling somhelst….men som tränare blev det väldigt tårfyllt när dem var i final och på pallen…. Ingen är bättre än någon annan och en dag är det din tur!

Elin Alrtizon och Ella Andersson…..våra super brudar!!!

 

Elin Alritzon

 

 

 

 

 

Ella Andersson

 

 

 

 

 

Tävlingen hade över 500 starter och Athletic hade 14dansare på golvet och tar 7 Guld 8 Silver 5 Brons!!! 

En härligt uppfiskande tävling där gränserna verkligen sprängdes  –  gemensamma som våra egna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Linnea Andersson tog guld och gick upp i Starklass….Wihoo!!! Hon e grejen värsta grymma tjejen 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Emilia – Athletics Hollywood smile

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nora – Athletics artistic brutta

 

 

Sofia – Athletics fnisslisa 😉 

Bella – Athletics busa

 

 

 

 

 

Engla – Ah precis som det är ….Athletics ängel ! Selma – Athletics lilla explosion

 

 

 

 

 

 

 

 

Agnes – Athletics partybubbla

Selma – Athletics glitter

Matilda – Athletics kramtjej

 

 

 

 

 

 

 

 

Ella Brons & Selma silver

Selma – Guld i guldklassAmanda – Athletics broadway girl
A Alma – Athletics Queen

 

 

 

 

Najiimi – Athletics mini Angi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En härligt uppfiskande tävling där gränserna verkligen sprängdes  –  gemensamma som våra egna.

Athletic Dance…….. as a lifestyle

 

v ksdkvksmdkv

Mastertävling som vi på skämt kallade Bajskorvstävling 😉

 

Självklart inget större allvar i det…Allt vi gör ger oss erfarenhet. Att få motvind och uppförsbacke är bara positivt.  Det gör oss bättre, ödmjukare, motiverade och ökar förståelse…

Klart det ibland kan suga att det inte gått som man önskat… men det är här reflektion har störst funktion.

 

Dansarna gjorde ett super jobb i helgen och höll sig i topp. Jag hade varit väldigt nöjd som tränare om dansarna hade hade varit på samma nivå….Jag kände att dansarnas mål denna tävling var över deras förmågor och utan hänsyn till hur dem mått. Dem var inget ödmjuka mot sig själva och det syntes tydligt i deras dans. Det var bara hårt och pressat.

Efter att jag lackat ur på dem så vände det och på eftermiddagen var mina dansare tillbaka igen.

Leia    

Najimi

 

 

 

Agnes

 

 

 

 

Leia 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Amanda

 

Maja

Ella     

Aili

 

Aili & Sofia 

 

Så många önskningar, målsättningar och höga förväntningar som fyllde arenan i Lindesberg.

 

Det gick precis så som jag som tränare känt i 3 veckor.

Innan juluppehåll hade vi skador, sjukdom, prestationsångest, stress, utmattning … Dansarna skrapade ihop resterna av sig själva och gick på en välbehövlig julledighet… välbehövlig på så många plan.

Som tränare till barn och ungdomar är det otroligt obehagligt att se hur stress, utmattning och ångest sjunker i åldrarna och fort går det. Efter många års erfarenhet kan man börja se att det kommer att ske och också nästan på pricken tidsbestämt. Vi preppar med att ändra träningen utefter vad man ser att deras kroppar, själar och huvuden behöver. Vi preppar med teori, mentalträning, erbjuda enskilda samtal. God kontakt med föräldrarna för att hjälpas åt att stötta på alla håll….Alltid jobba med teamkänsla.

Vad är det då som gör att vi många gånger hamnar i stressläge?  En mellanstadie el högstadie elev ska väl inte ens veta vad inre stress är???!!!

Man ska väl lustfyllt skutta till sin träning i den åldern!?

Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om skolan… utan den del som jag som tränare kan påverka på fler sätt än vad jag gör.

 

Jag har en tanke som jag finulat på ett tag nu…. försökt göra ett pussel av bitarna…. Så jag försöker dela upp det i bitar till er också så kanske ni ser en ny bit el kan lägga ett annat pussel av det än mitt.

Tanken började ju såklart med vad är det jag missar?  Jag ser det men kan inte stoppa det….vad gör jag för fel?

Jag: I flera år led jag av att prestera , inte prestationsångest utan ångest om jag inte presterade i massvis. Jag var prestationsjunkie och jag skulle vara bäst i det jag presterade i också. Om jag sov 4tim på natten så var det 1-2 tim för mycket. Jag var en bra människa om jag lyckades fylla hela dygnets timmar. Det var som belöning för mig. Jag krävde det inte av någon annan bara av mig själv. Jag är facit till hur man inte ska göra och föreläser om det till dansarna. Vikten av at vara snäll mot sig själv.  Även reflekterat mycket över mitt egna  sätt, hur jag är som tränare… min syn på mig själv är att jag inte curlar, jag är hård och tuff med ton av kärlek och omtanke till min dansare….jag taggar ner när jag ser att dem har det tufft, försöker puscha där jag tror puschen behövs. Tar emot på andra sidan av tröskeln med en kram. Går jag in för personligt, tar jag mig tillräckligt med tid till alla?

Försöker alltid sätta upp tydliga processmål för tävlingen så vi vet att tävlingen ger något även om vi inte tar hem pokal el finalplats.

 

 

Dansarna: Självklart en miljon yttre faktorer som också påverkar men träningen…dansträningen och tävlandet. Hur har dansarna ändrat sig i beteende , tanke , tal ?

I huvudet började jag kartlägga deras passion/inställning till dansen från deras början till nu…dansare för dansare… Jag kunde mig se samma mönstret i var och en av dem. Olika vägar men hållplatserna detsamma. Gick igenom allt jag studerat om utvecklingsmodeller för att försöka hitta vart jag kunde hitta DET…när i utvecklingspyramiden gör vi fel?

Först iver och glädje som sprutar åt alla håll. Rörelseglädje hand i hand med visionen. Lära sig träna och träna för att träna.

Sen kom det ett lugn och målsättning. Denna fas håller sig ett tag  Träna för att tävla! Göra det jag älskar!

för att sedan gå över i en stark drivkraft att börja ifrågasätta sig själv och man vill börja ta kontroll över sin egen situation.  Tävla för att vinna!!!  Starkt resultatfokus och svårt att hantera sin tävlingsinstinkt. Det börjar smyga sig in en interntävling känsla mot sina danskompisar. Avundsjukan är svårare att hantera. Här börjar det leda till stress och dansaren börjar med mindre funktionella beteenden i ett försök att hantera känslorna. Jakten på snabba och kortsiktiga resultat tar över.  Det blir oftast motsatt effekt och dansaren blir stressad. Här blir det kluvet som tränare…. med all erfarenhet och utbildning vet vi exakt hur vi ska leda dem i rätt riktning…här borde vi få full mandat att styra. Så funkar det ju inte när man jobbar med människor som har egen vilja och tankar.  Man märker att dansaren börjar få egna idéer och förslag till vad dem behöver för nästa resultat. “Respekten” för sin tränare/ tränare minskar , man lyssnar inte och tar inte åt sig information som en tvättsvamp längre. Dansaren tränar hårt men mer på det man kan och går inte utanför sin komfortzon. Man backar tillbaka till sin box. Har egna förslag till tävlingskorr , kanske jag behöver en annan tränare också…Dem jag har är bra men man börjar ifrågasätta sig själv , sin träning och resultat.

Detta måste man som tränare låta ske…Vi vet att det leder till stressat beteende men dansaren är ett jättebehov av att få kontrollera och måste få chans att göra det.  Vi kan bara guida aldrig tvinga…Vi har inte alltid rätt vi vet bara vägen och riskerna. I denna fasen kan även resan ta slut mellan tränare och dansare. Dansaren ser sig behöva något annat för att nå resultat. En del dansare kan bli helt oemottagliga för sin blindhet av resultat och konflikt istället för lösning kan bli slutresultatet.

Sen kommer förståelsen att börja hantera sina svagheter och ett lugn att börja fokusera på det man kan kontrollera och en ny utveckling tar form.

 

Föräldern: Följer oftast sin barns faser såklart. Uppmuntrar med materiella ting som tex ny dräkt för att öka motivation och självförtroende. Ta samtal med tränaren för att hitta nya morötter och dämpa stressen som deras barn bär på. Detta är inget fel , det kan aldrig bli fel att stötta sina barn med kärlek, vara stöttande och involverad i barnets idrott/ intressen.

Hela vårt samhälle och utveckling har tagit oss hit. Vi behöver motivation , snabb och stimulerande sådan. Vi kräver alla resultat och service.  Men som en väldigt klok vän till mig sa en gång – man måste ha förtroende för det proffs man anlitar.

 

Tanken, jag , dansarna och föräldrarna:

Hur ska vi då lägga ihop bitarna till en summering, ett passande pussel.

Det jag missar – Jag skapar små mini Angelina med mitt beteende, prestationsjunkies. Föreläsningar i all sin ära – Dem gör inte det jag säger , dem gör det jag gör!!! Även om jag är lugnare nu så måste jag tänka på mitt beteende! Jag måste visa by doing!

Våga ge saker tid…det är inlärningsprocess.

Har jag hittat vart jag missar det ? Jag har en tanke om det i alla fall ….

När vi börjar ta oss själva på för stort allvar, det är då det brister…

 

När vi börjar tro att våra resultat är beskrivningen på oss som personer.. el att jag är inte lika bra för att någon annan gick till semi tre kanske fem gånger i rad och inte jag, att jag känner mig hotad av att någon kommer bättre till på tävling, när jag jagar snabba resultat för att få ett lugn inom mig själv. När jag sätter upp högre mål än vad jag faktiskt tränat för och mått på sistone… då saknar man självinsikt och ödmjukhet mot sig själv. Då tar man det man gör på lika stort allvar som sig själv. Det är där jag missar med mina dansare…  vi måste alla hjälpas åt att skilja på dessa två.

om vi lyckas fokusera på rätt saker och kämpa med att göra det så bra som möjligt. Är chansen större att vi utvecklas och därmed även presterar bättre under framtida tävlingar. En långsiktigt plan och alltid göra sitt bästa då har vi något att vara stolta och nöjda över, oavsett hur tävlingen gick. Kortsiktiga planer som är realistiska och som man håller fysiskt och psykiskt för men alltid störts fokus på långsiktiga.

 

Vi ska alltid ta det vi gör på allvar men aldrig oss själva… Det är där vi behöver lägga fokuset just nu…. och hjälpas åt med det. <3 // Angelina Olin

Athletic Dance……. as a lifestyle

 

 

 

 

 

 

 

Vilket år….

Så många nya danskompisar, hårda träningar, fantastiska gästtränare och helt otroliga tävlingsresultat…

Vi på Athletic vill tacka alla för ett helt förtrollande år….

Ni som smög upp för trappan till träningarna som nu studsar upp med ett leende och kram…

Ni som avancerat till höga klasser och klarar hantera allt det mentala som följer med…

Ni som sitter på läktaren och ger oss så mycket stöd…

Ni som stöttar oss på hemmaplan…

Vi gör det tillsammans!

Vi har dansat över alla uppsatta mål för året…. och inte nog med det har vi tagit finalplatser på VM. ett gäng finalplatser på Nordiska Mästerskapen…där vi dansade hem 6st Nordiska mästare titlar….

Nu ska vi alla ta julledigt m nära å kära, äta choklad och lata oss…..

Nordic Open i bilder……

All i want for Christmas is you <3

 

 

 

Tack alla för ett helt otroligt år!!!!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR