Challenger tävling – bekänna färg

I helgen bar det av till sthlm… det är det bästa som finns att få dela alla helger med detta gäng. Dansare som föräldrar.  Det är få förunnat att få ha ett yrke som bjuder på så mycket äventyr, passion, glädje känslor och skratt….ibland får man nypa sig å bara suga in atmosfären för en stund.

Man får hålla sig till en stund för man behöver vara coach också och med det kommer att våga vara obekvämt ärlig många gånger.  Denna tävling behövde tränaren också vara obekvämt ärlig mot sig själv…..

Vi tävlade i disciplinerna Engelsk freestyle, slow och hiphop.

Nya tävlingsstilar som är väldigt stora utomlands och tävlats i Sverige i ca1 år. Dansstilar vi helt ärligt inte lagt 100% på och gjort ett fåtal tävlingar i, 3 st för att vara exakt.

Som alltid delas det ut målsättning till dansarna som man vill ha fokuset på… All träning förra terminen och  denna terminen har varit fokus på teknik..massvis med teknik. Som tränare var inte inte final el medaljer i sikte….jag ville se teknik och bra sådan….Dessa dansstilar bekänner färg på en dansares teknik.

Ibland är pallplatser och medaljer en bra boost när man har en tränare sur som citron.

 

 

Tekniken blev platt fall…det var pannkaka. Piruetter gick åt fel håll , dåliga landningar, inga öppna höfter i preppar in till kickar , ingen balans och stappligt. Fotpositioner som krattor, överkroppar som svinglade lite hit å dit. Plus att några dansare improviserade så mycket och med väldigt avancerade teknik moment…tränaren stod med ilningar och andan i halsen att något skulle gå sönder.  HUR KUNDE DET BLI SÅHÄR???!!!!

 

Jo det är ganska enkelt….. om tränaren tar och vattenkammar sig själv lite grann så är det rätt tydligt!

Det är en blandning av misstag från både dansare och tränare…

Träningarna har inte varit fokus på koreografier. Dansarna har heller inte lagt sin friträning på att träna korr, detta gjordes nog sista veckan i all hast. Dansare som ångrat sig i sista minuten och vill tävla i dessa dansstilar i alla fall, på det en tränare som tänjt på gränserna och sagt ja.  Så en stor osäkerhet resulterade i dålig teknik.  Såklart!  Om man inte är säker på vad man ska göra är det inte jätte lätt att hålla tekniken. Särskilt inte i 155- 165bpm.

Ibland blir man hemmablind och tror sig att dansarna tar eget ansvar över att öva sin koreografi…. Det gör dem om tränaren sagt det. Så vi får göra om och göra rätt!

Vi kommer aldrig mer vara såhär oförberedda…. men vet ni vad… trots dessa tabbar så var alla i finalerna. Vi kammade hem 12 pokaler på 16 dansare…. 3 guld 5 silver 4 brons.  Jag är glad att dansarna fick avsluta med en bra känsla…Dem är ju otroliga ändå till att kunna prestera trots stor osäkerhet.  Ja jag är blödig när det kommer till mina dansare… jag kan vara stenhård men det är med dem man älskar som man kan bekänna färg.

 

 

 

 

 

 

Athletic Dance…….. as a lifestyle